Avvikande vikningar

Jag har aldrig varit en av de där killarna som inte vetat hur man tvättar. Fattade aldrig grejen med att inte lära sig det. Som Linda Bengtzing sa, hur svårt kan det va? Flyttade hemifrån när jag var 17 med närmsta förälder tio mil bort, så då var man så illa tvungen att utbilda sig i tvätteriets ädla konst. Inga smygturer hem till morsan med smutstvätten här inte …

Vika tvätten däremot var, och är, en annan femma. Idag är jag 29 år, och kan stolt säga att jag fortfarande inte lärt mig att göra det riktigt. Jag kör helt sonika mans-viket; vik T-shirten dubbel, ärm mot ärm, sedan krage mot nederkant. Samma geometri som när du viker ett A4-papper två gånger, kant mot kant. Bra? Inte ett dugg. Men livet har hittills tyckts mig så fullt med annat att lära sig istället. Som hur man beställer den perfekta pizzan eller lär sig känna skillnad på öl-sorter.

Ikväll bestämde jag mig dock för att det fick vara nog på ovikningsförmågan (där är ett ord som ingen använt förut…) och försökte Googla till mig lite kunskap. Säkert fanns det väl någon dåre i detta avlånga land som bloggat om hur man gör det ultimata utviket, och då inte syftar på Slitz. Tyvärr hade jag fel. Fick som bäst upp den där klassiska filmen med japsen som förvisso visar hur man gör en grym vikning, men det går alldeles för fort för en ojämställd sak som mig. Det var ju bara ett år sedan som jag tog av mig leopard-dräkten och lade stenklubban på hyllan. Ge mig en instruktion på en klassisk enkel simpel vanlig tvättstugevikning väl!

Till slut hittade jag en video som demonstrerade hur man kunde göra en vikmaskin (!) av ett par kvadratmeter wellpapp. Gjorde inte maskinen, men koppade likväl movsen. Så alla läsare kan vara lugna, från och med ikväll viks det som det ska på denna gatan.